Är det inte en härlig dörrskylt som Kreativ Insikt har = )
Efter att ha haft ett långt avbrott i mitt bloggande så har lusten kommit tillbaka. Detta kan ha något att göra med min nya rosa dator och min nya kamera. Jag hade faktiskt problem med att köpa något till mig själv. Helt otroligt! Inga, min vapendragare undrade om jag var tokig som ens funderade på att skita i att köpa dessa produkter till mig själv. Jag önskade mig dessa ju! Men... men... kanske det är bättre med en tv till istället...eller spel till barnen. Men det blev att jag valde mig själv först denna gången. Superhärligt. Sitter i sängen nu med min mini-pc och kameran ligger jämte mig. Jag är barnsligt glad!
Har också insett att layouten på min blogg kommer att förändras i den takt jag lär mig mer om funktionerna... Och detta går ju hand i hand med min egen förändring = ).
Denna veckan har jag insett att jag har förmodligen... till 99 % brännt upp resten av mina anteckningar från det att jag var sjuk. Även gammla dagböcker... Först var jag besviken men efter lite tankearbete så klappar jag mig själv på axeln och säger Bra gumman! Varför upppleva detta igen när jag vill se framåt! Så visst kommer jag att skriva om händelser från mitt liv men det blir inte med datum och klockslag = ). Det blir det som poppar upp i mitt hjärta. Denna nya versionen av Ann-Helen känns som den kommer klä mig bättre!
Just nu är jag runt i bloggvärlden och suger åt mig idéer om heminredning. Dessa små, enkla förändringar som kan lyfta ett helt hem. Eller är det jag som förändras? Jag älskar de nötta och slitna detaljerna. Idag ska jag skapa lite och ta kort med min nya kamera.
Hösten 2006
Jag minns när håret föll av. Ja, bokstavligt föll av, allt på en gång! Visst var det så att jag hade märkt att det satt löst men en förmiddag så var det bara att dra av det.
Jag gick ut i morgonrock och fortsatte att dra. Jag drog, nä... inte med någon kraftansträngning utan bara försiktigt förde handen genom håret och det lösnade. Om och om igen gick handen genom håret och jag kände att det var mycket hår som försvann. Såg hur tussarna rullade på gräsmattan och in i häcken. Precis som om de försökte få något nytt fäste någonstanns. Kände huden i min hårbotten och rädslan grep tag i mitt hjärta. Hur fan ser jag ut?
Gick in och sambon tittade upp och i hans ögon ryggade han till men kroppen stod kvar.
Jag vet jag sa; det var ingen idé att spara på det längre nu.
Gick ner i källaren och låste in mig på toaletten.
Morgonrocken föll till golvet och jag stod naken.
Tog tvål och smörjde in det i...på de hårstråna som var kvar. Sedan använde jag rakhyveln tills allt var borta.
Duschade och gick upp.
När Janina kom hem den dagen så gråt hon.
Nu var mamma sjuk!
Line tyckte att jag såg ut som pappa!
Små barn har en så avslappnad stil till saker som händer. Varför ändrar vi vuxna på detta?
