söndag 21 februari 2010

Helsnurrigt...


Lena, jag har varit i ditt fotoplank...
När jag läser i mina dagböcker från tiden då det fanns cancer i min kropp så är känslan precis som på bilden, för hur det än ser ut så ser man att det är ett charmig litet hus.
Det var helsnurrigt, ingenting satt där det skulle på min kropp men ändå någonstans där inne så var jag ändå Ann-Helen.
Har funderat på om jag inte ska skriva ner alla dagarna ur min dagbok. Men kom fram till att det ska jag visst göra. För det var så det var. Ibland handlade det om vardags problem som badning, matlagning, gräsklippning och det som hör livet till... och ibland var det ahhhh....jävla skit....KOMMER JAG ATT ÖVERLEVA!!!
Helsnurrig alltså!

Tisdag 1 aug 2006

En heldag på NÄL (sjukhuset). Jag hade en "snäll" cancer och det var jättebra att jag tog båda brösten. Jättebra Ann-Helen! För den sortens cancer jag hade var den som gärna tog en sväng över i nästa bröst. Ha... jag ligger steget före.
Fick även tid hos cellgiftstanten nästa torsdag. Skönt att vara igång.
Träffade min rumskompis allt var bra med henne. Jag lämnade tillbaka bröstproteserna också är verkligen inte sugen på några proteser. Det är som det är och då är det utan bröst!
Vi var till köpcentret efteråt. Köpte scafar! Får väl ha några för att piffa till mig med när jag blir flintis!

Onsdag 2 aug 2006

Karin kom på fm. Hon hade hört idag att jag har haft cancer. När vi såg varann så började vi gråta. Vi satte i oss i uterummet för att prata.
Jag fick ett halsband utav henne och Gunsan. Det är en fyrklöver! Goingar!
Märkligt vad de flesta säger att jag verkar så stark. Men det är ju trevligt att höra.
Har även planterat om några blommor och var ute och plockade stenar till min trädgård. Men nu känner jag mig så trött, inte så konstigt eftersom jag sov så dåligt inatt. Imorgon behöver jag börja med träning av magmuskler, rygg och rumpa, just det armarna ska också få sitt!

Torsdag 3 aug 2006

Vilken hemsk dag!!!
Jag har varit irriterad, arg, ledsen och rädd. Egentligen vill jag vara ensamen, helt ensamen. Har också känt mig onyttig som vanligt. Sambon får dra ett tungt lass. Men innerst inne vet jag att det får jag släppa nu. För nu handlar det om mig och alla behandlingar som är på G.

Fredag 4 aug 2006

Badat...Härligt!
Grillade när vi kom hem. Mumsigt! Jag tog en Bacardi Breezer. Den gick rätt upp i huvudet. Jag kom på att nu denna helgen så är det sista helgen på länge som jag kan ta lite alkohol på.

Lördag 5 aug 2006

Uppe tidigt och fixade mackor och packning. Sedan bar det av till stranden. Hi, hi, vi de första där. Härligt, härligt, härligt! Sommardagar när de är som bäst!
Sambon och barnen var på cykeltur på kvällen, de var till Godiskompaniet och efteråt badade vi igen. Men nu var vi vid "Röret".
Jag gick en tur sent på kvällen och Milla var hemma. Vi satt ute och pratade i säkert 1,30 tim. Det är skönt att göra en sådan "avsnackning" ibland. Glad i dig Milla!

Söndag 6 aug 2006

Vilken dag! Hett som i ...... Sambon var på fotbollscup men Janina. Det är "Åse Glass Cup". Det är ju helt ok bara det att jag inte har någon bil eller cykel hemma. Men jag och Line har varit på Campingen och badat och vi har varit vid "Röret" och badat. Är inte laddat för att springa efter Line.
Har träffat på flera som jag var tvungen att prata med. Nu vill jag inte träffa på mer känt folk, idag alltså. Känner mig trött! Men får väl dra iväg för att lokalisera Line.
Just det jag har glömt att skriva om att nu så ska jag låta bli att dra på mig min osynlighetsmantel när jag pratar med folk. Utan vara närvarande i allt jag säger. Hade en aha upplevelse i fredag om att jag gör mig osynlig.
Jag kommer att delta aktivt i mitt liv. Sluta att stå vid sidan om.
Och det är dax för kvalitetstid åt Ann-Helen.

kl. 22.50 Wow, efteråt att Sambon och Janina kom hem ifrån Åsebro så åkte vi med Karin och Johnny med barnen ut på Stora Lee och åt kvällsmat!
Vilken kväll...Helt underbart! En balsam upplevelse för själen!
En perfekt avslutning på denna dag.
Janina provade att åka vattenskidor men de var för tunga för henne. Men otroligt modigt gumman att prova.
Tack Karin och Johnny, tror inte ni förstår vad härligt jag tyckte det var.

Måndag 7 aug 2006

God Morgon!
Jag är lite besviken på mig själv pga att jag inte provade vattenskidor. Vet inte om det bara var för att jag var rädd om vänster arm eller för att jag var rädd att prova. Hm... Skit samma faktiskt för nu är det ändå försent. Men nästa gång provar jag... Man vet ju aldrig när nästa chans kommer, enligt Andrea!
Har precis sett "Göteborgs man" Göran Johansson han med det ärrade ansiktet). Vilken gubbe! Sunt tänkande och raka svar. Han skulle jag vilja träffa och diskutera politik med.

kl 23,20 Hm... var är min älskingspenna... Kan jag verkligen skriva utan den? ...tydligen pucko!
Har umgåtts med Inga på kvällen. En riktig samtalsterapi och urrensnings kväll. Vi har diskuterat rädslor och hur de stoppar oss. Tänk att ödsla så mycket tid på att vara rädd.
Rädd för att känna
Rädd för att inte känna
Rädd för att ha för kul
Rädd för att inte ha kul
Rädd för att lyckas
Rädd för att inte lyckas
Listan kan göras hur lång som helst.
Och för att sätta pricken över i:et så ser jag på ett program om en man utan armar och se hur han lever. Få höra hans filosofi.
- Utmaningarna är inte de som finns runtom i världen utan de som finns inom mig!
STARKT!!!
Fick ringa Inga Plinga med en gång, att hon orkar...hi, hi, hi. Programet handlade om det vi hade suttit och diskuterat.
Lite läskigt!
Det har rört om i grytan!

söndag 7 februari 2010

Vilken ..... tur jag har!


Idag kommer jag inte att skriva något ur min dagbok utan jag måste skriva om alla känslor som väller upp i mig! Har idag hittat en blogg som heter Anna´s blogg, om livet här och nu. Handlar om tjej och hennes familj som lever för livet och allt som det innebär.
När jag läser så väller alla minnen upp och jag kan nästan ta på dom. När släpper detta? Är jag verkligen frisk? Är det så? Gud, kan du lova mig det? Vad har alla vi kvinnor gemensamt som gör att vi får bröstcancer?
Men sakta lugnar jag mig igen. Allt har en mening! Har lagt till denna blogg på min lista över bloggar som ger mig energi. Den är fantastiskt skriven och jag lär mig massor utav Anna och Henrik.
När jag läser om cellgift så kan jag fortfarande känna lukten och känna känslan utav detta gift när det sakta pumpas in i min kropp, tröttheten som var förlamande och ångesten som gjorde att jag inte kunde tänka klart. För nu känns det som om jag upplever det igen lika starkt. Eller beror det på att när jag var sjuk så levde jag fullkommligt här och nu. Ingenting annat existerade.
Denna fullkommlighet vill jag uppleva även nu utan cancer, utan att behöva ställa allt på sin spets.
Det känns som att det var i en annan värld jag levde då.
Återigen så blir alla mina så kallade problem förvandlade till ... hm... ingenting!

Det finns alltid en väg framåt!
Stort tack till Lenas Fotoplank där jag lånat denna bild.