Vilken ..... tur jag har!

Idag kommer jag inte att skriva något ur min dagbok utan jag måste skriva om alla känslor som väller upp i mig! Har idag hittat en blogg som heter Anna´s blogg, om livet här och nu. Handlar om tjej och hennes familj som lever för livet och allt som det innebär.
När jag läser så väller alla minnen upp och jag kan nästan ta på dom. När släpper detta? Är jag verkligen frisk? Är det så? Gud, kan du lova mig det? Vad har alla vi kvinnor gemensamt som gör att vi får bröstcancer?
Men sakta lugnar jag mig igen. Allt har en mening! Har lagt till denna blogg på min lista över bloggar som ger mig energi. Den är fantastiskt skriven och jag lär mig massor utav Anna och Henrik.
När jag läser om cellgift så kan jag fortfarande känna lukten och känna känslan utav detta gift när det sakta pumpas in i min kropp, tröttheten som var förlamande och ångesten som gjorde att jag inte kunde tänka klart. För nu känns det som om jag upplever det igen lika starkt. Eller beror det på att när jag var sjuk så levde jag fullkommligt här och nu. Ingenting annat existerade.
Denna fullkommlighet vill jag uppleva även nu utan cancer, utan att behöva ställa allt på sin spets.
Det känns som att det var i en annan värld jag levde då.
Återigen så blir alla mina så kallade problem förvandlade till ... hm... ingenting!

Det finns alltid en väg framåt!
Stort tack till Lenas Fotoplank där jag lånat denna bild.