Första Advent

Snön yr runt stugknuten och ett paket med värmeljus brinner runt om i huset. Mysigt alltså! Det är bara en katt som saknas :)
Igår så var jag på tjejmiddag... hos en av mina underbara vänner. Vi åt och drack med stor njutning. Berättelser och diskutioner där skratt och gråt avlöste varann. Vi rörde om i varandras själar denna kvällen.
Och att det var som att gå in i en artikel från inredningstidningen Lantliv gjorde ju det hela bara ännu mer underbart!
Tankesmedjan kommer att träffas igen!

Den härliga frostbilden kommer från Lena´s fotoplank :)

Förändring... och nya vägar!

Är det inte en härlig dörrskylt som Kreativ Insikt har = )
Efter att ha haft ett långt avbrott i mitt bloggande så har lusten kommit tillbaka. Detta kan ha något att göra med min nya rosa dator och min nya kamera. Jag hade faktiskt problem med att köpa något till mig själv. Helt otroligt! Inga, min vapendragare undrade om jag var tokig som ens funderade på att skita i att köpa dessa produkter till mig själv. Jag önskade mig dessa ju! Men... men... kanske det är bättre med en tv till istället...eller spel till barnen. Men det blev att jag valde mig själv först denna gången. Superhärligt. Sitter i sängen nu med min mini-pc och kameran ligger jämte mig. Jag är barnsligt glad!
Har också insett att layouten på min blogg kommer att förändras i den takt jag lär mig mer om funktionerna... Och detta går ju hand i hand med min egen förändring = ).
Denna veckan har jag insett att jag har förmodligen... till 99 % brännt upp resten av mina anteckningar från det att jag var sjuk. Även gammla dagböcker... Först var jag besviken men efter lite tankearbete så klappar jag mig själv på axeln och säger Bra gumman! Varför upppleva detta igen när jag vill se framåt! Så visst kommer jag att skriva om händelser från mitt liv men det blir inte med datum och klockslag = ). Det blir det som poppar upp i mitt hjärta. Denna nya versionen av Ann-Helen känns som den kommer klä mig bättre!
Just nu är jag runt i bloggvärlden och suger åt mig idéer om heminredning. Dessa små, enkla förändringar som kan lyfta ett helt hem. Eller är det jag som förändras? Jag älskar de nötta och slitna detaljerna. Idag ska jag skapa lite och ta kort med min nya kamera.

Hösten 2006
Jag minns när håret föll av. Ja, bokstavligt föll av, allt på en gång! Visst var det så att jag hade märkt att det satt löst men en förmiddag så var det bara att dra av det.
Jag gick ut i morgonrock och fortsatte att dra. Jag drog, nä... inte med någon kraftansträngning utan bara försiktigt förde handen genom håret och det lösnade. Om och om igen gick handen genom håret och jag kände att det var mycket hår som försvann. Såg hur tussarna rullade på gräsmattan och in i häcken. Precis som om de försökte få något nytt fäste någonstanns. Kände huden i min hårbotten och rädslan grep tag i mitt hjärta. Hur fan ser jag ut?
Gick in och sambon tittade upp och i hans ögon ryggade han till men kroppen stod kvar.
Jag vet jag sa; det var ingen idé att spara på det längre nu.
Gick ner i källaren och låste in mig på toaletten.
Morgonrocken föll till golvet och jag stod naken.
Tog tvål och smörjde in det i...på de hårstråna som var kvar. Sedan använde jag rakhyveln tills allt var borta.
Duschade och gick upp.
När Janina kom hem den dagen så gråt hon.
Nu var mamma sjuk!
Line tyckte att jag såg ut som pappa!

Små barn har en så avslappnad stil till saker som händer. Varför ändrar vi vuxna på detta?

Visdom, dricks bäst ur egen källa...

Kan kortet från Kreativ Insikt vara mer klockrent?
Visst är det så. Visdom kommer in ifrån.
Har inte skrivit något från min sjukdomstid nu på ett tag. Men jag tror att till hösten så kommer det igång igen. Alla tankar och reflektioner = )
Ska faktiskt anmäla mitt intresse till en artikel där man ska berätta om sig själv och sina upplevelser.
Idag är mina barn ut på äventyr med sin pappa. Och jag hoppas de har en superhärlig dag tillsammans.
Så jag ska tillföra lite meditation i mitt liv idag = )
Eller med andra ord sitta ner och få tyst på hjärnan en stund...
Kanske mer visdom dyker upp!

Sen en tid tillbaka......

Den vackra bilden kommer ifrån Kreativ Insikt.
Och överskriften till detta inlägg kommer från Melissa Horn`s låt med samma namn.
Det är fredag med fullständigt kaos på jobbet och jag känner mig enormt lycklig ändå. Under en tid så har ett lugn sakta med säkert landat i min själ.
Inga min vän har arbetat med mig under veckan. Då vi har gjort "The Work". The Work är en form för tankevändning. Och det var en lyckad arbetskväll. Intressant hur kroppen reagerar när egot inte vill vara med. Jag hörde nästan inte vad Inga sa och hon fick säga om gång på gång. Och hjärnan var totalt error, det var helt svart och inga tankar kom fram. Men Inga hade en ängels tålamod och vi kom i hamn i själens boning.
Igår så var det en härlig fisketur med gubbe och stora dottern Janina.
En kväll med lugn, knott, abborrar och mört.

I evighet...

Ett utav mina guldkorn...Kreativ Insikt. Där har jag hämtat bilden.

Måndag 26 april 2010

Efter en fantastisk helg kan jag se hur allt hänger ihop. Mina erfarenheter... vilka jag ska göra mig av med och vilka jag ska framhäva. Ett mönster börjar visa sig och jag känner mig stärkt efter kvalitetstid fylld med KÄRLEK.
Jag ett behov att förstå varför jag är som jag är och varför jag gör som jag gör. Men allt för ofta trasslar jag in mig i totalt onödiga funderingar.
Och allt för stort fokus på att försöka tänka ut bra lösningar för alla. Oftast glömmer jag mig själv och sedan blir jag sur för att jag är trött efter allt tänkande. Ha, ha, ha... detta låter ju helt vansinnigt! Nog om detta! = )
Har viljan att förändra mig.

Tittade på ett program igår som handlade om en kvinna som heter Ann Murray.

På kunskapskanalens hemsida fann jag lite kortfattat om Ann.
Ann Murray en 38-årig tvåbarnsmor i USA, som drabbas av bröstcancer. Innan cancerbeskedet bestod hennes liv av jobb som nyhetsankare och TV reporter och som hemmavarande mamma. Hela sitt liv har hon levt hälsosamt och följt alla regler och nu hon undrar varför hon drabbats så hårt trots alla ansträngningar. Hon filmar sig själv i en videodagbok och skildrar hur hon hanterar den intensiva perioden med kemoterapi och strålning. I programmet berättar hon om sina farhågor inför behandlingarna och hon tar till drastisk humor för att klara av de situationer hon tvingas möta. Vi får följa med henne när hon klipper sig kort hos frisören, inför håravfallet och när hon prövar peruker och lösbröst. En personlig, engagerande och öppenhjärtig dokumentär om svårigheterna att kämpa mot cancer när man är mitt uppe i livet och vardagsuppgifterna fortsättar att pocka på. (2008)

Jag såg och jag gråt. Så fullständigt, så otroligt likt mina tankar och funderingar. Jag såg denna tröttheten under behandlingarna och hörde hur hon satte ord på alla mina känslor jag hade.
Vilken press jag hade och vilken press min dåvarande sambo hade, denna förlamande trötthet!!! Hur som helst en fantastisk videodagbok. Helt klart värd att ses = ).

Genast spinner mina tankar iväg och vill genast skapa en oas för cancerpatienter där de kan få återhämta sig. Där ska det odlas grönsaker, skördas grönsaker, bakas, fiskas .. ha, ha, ha det lät inte särskilt lugnt ; )... nä...inget fullspikat schema utan låta naturen avgöra vad som är nästa steg.
Inspiration har jag fått under helgen. Har tillbringat en natt på ett helt fantastiskt hotell. Personalen älskade att jobba där. Lämnade stället med en härligt skön känsla av värdighet.

Jag har viljan att endast ha roligt...
Har under helgen sett hur viktigt det är att göra det som verkligen är roligt!

Gå dit hjärtat leder dig....

Gå dit hjärtat leder dig, lyder texten till bilden från Kreativ Insikt.
Otroligt härlig text så här i vårtider.
Har en otroligt positiv arbetskamrat som ALLTID är sprudlande glad. Alla på jobbet är positiva men hon är fortfarande positiv när ingen annan är det. Ibland är hon så där glad att man funderar på hur f-n är det möjligt att va så jä-la glad, ha, ha... Det är en fantastisk egenskap hon har. Underbara arbetskamrat!
Hoppas det är något jag lär mig också!

Lördag 12 aug 2006

Har faktiskt mått ganska halvtaskigt hela dagen. Det börjar suga i magen, en otrevlig känsla faktiskt. Line har varit på kalas hela dagen... nä ... inte riktigt men nästan i allafall. Det var hos Melinda. Hennes mamma är fantastisk.
Janina har gjort kladdkaka. Mums!
Jag är så förundrad över hur mycket det blir gjort här hemma. Sambon far fram som en virrvelvind.
Jag och Inga var på kvällsvandring. Vi diskuterade ämnen som rädsla, lycka, njutning och tillit till livet. Riktigt enkla och lätta ämnen = ). Och till sist men inte minst att älska sig själv.
Jag hade lovat Nina att titta på "Tyst Vittne" men min och Ingas promenad tog längre tid än vad jag hade trott. Hon var lite besviken men det gick över.
Gode Gud, hjälp mig och led mig rätt.
Denna sjukdom som jag har haft stoppar vid mig och går inte vidare. Cellminnena stoppas!

Söndag 13 aug 2006

Låten med Bob Sinclar "Children of the sky" berör mig så mycket. Jag gråter bara jag hör den. Hörde den för första gången tors 6 juli när vi åkte till NÄL för mammografi och den gick rakt in i hjärtat. Märkligt!
Har bakat idag. Tungt!!!
Lina har varit här hos Janina en tur. Line har lekt hela dagen.
Jag är hård i magen och riktigt dödstrött.
Har pratat med Milla och hon lät stressad. En sak är klar att jag har inget till övers för stress. Det ger mig ingenting. Livet är för kort för nedbrytande stess. Ingenting för mig! Att uttrycka mig och sedan strunta i vad alla andra ska tycka. Detta är ju mitt liv det handlar om. Punkt slut!
Jag och Nina gick en liten tur på kvällen.

Måndag 14 aug 2006

kl 22.10 Otroligt trött!
Idag har jag inte varit någon bra mamma. Skrek åt Nina fastän hon har hjälpt mig hela dagen. Mitt tålamod är i botten.
Milla kom på kvällen och det var skönt med besök. Har känt mig deppig idag. Bra att få lite annat att tänka på en stund.
Lovisa har varit här hos Janina, när hennes mamma kom för att hämta henne så hade hon med blommor. Gulligt! Vi satt och pratade om värderingar och att allt ändras när något sådant här händer. Jag pratade om min trötthet och hon tyckte inte det var så konstigt att jag var trött. Nu kanske jag började slappna av och all press som varit ger sig till känna nu. Så klart det är så! Cellgiftet slår ut cellerna och så även mitt jag...
Jag är så trött att jag till och med sa till sambon att jag vet inte om jag orkar med detta. Troligen inte kul att höra men vilken förlamande känsla denna tröttheten är. Har aldrig upplevt något liknade! Kan jag sova igenom detta?

Tänkt klart...

Bilden kommer ifrån Kreativ Insikt;
Lyssna! Livet visar vägen!

Ah....tänkt klart! Det känns skönt att skriva det, en slags bekräftelse till mig själv helt enkelt. Igår skrev jag upp allt som jag verkligen har förändrat till det bättre och sedan skrev jag ord som jag tyckte hörde ihop med det jag förbättrat. Faktiskt riktigt härligt! Några exempel kommer här;
* röjt undan allt gammalt på jobbet = DICIPLIN!
* mer avslappnad, så mina symboldrömmar har kommit tillbaka = TILLIT TILL LIVET!
* familjerelationerna utvecklas och växer sig starkare = GEMENSKAP!
* jag vänder allt snabbare och snabbare ur destruktivt tänkande = UTVECKLING OCH FÖRÄNDRING!
* jag känner mig stabilare och stabilare känslomässigt = TRYGG!

Hörde på radion (norsk P4) idag när jag körde barn till skolan att de har uppfunnit en DNA maskin där jag kan få reda på allt som finns i min kropp. Vilka sjukdomar jag har haft och vilka sjukdomar jag kan få. Allt kring DNA!
Vad är DNA? För mig är det att man har ärvt vissa mönster av sina människor runt sig. För det mesta är det ju sina föräldrar. DNA är tankemönster...
När jag hade opererat bort mina bröst så var jag på ett återbesök hos min kirug. En underbar kvinna som är otroligt medmänsklig.
I allafall så frågade jag så här; - Nu när jag har tagit bort brösten, ska få cellgift och stråla mig, få sprutor i 3 år och äta mediciner under 5 år, och alla celler i hela kroppen kommer att bytas ut. Hur kan ett återfall av cancer då vara möjligt? (har ju ändå läst att många får återfall)
Hon kunde inte svara på denna fråga.
Intressant! Och på denna vägen är jag...