tisdag 24 november 2009

Vems vanor är jag



Efter att ha varit på resande fot under helgen som varit tänker jag på att alla har sin historia. Visst har jag läst detta och vet att alla har sin bakgrund men det har verkligen slagit mig denna helgen, att personen jag möter och som jag sätter in i ett fack är den personen pga alla händelser i sitt liv och sina föräldrars liv. Jag är produkten utav flera generationers vanor. Personen jag mötte denna helgen var mig själv. Är otroligt tacksam för att jag kan skaffa nya vanor!

Mån 3 juli 2006
Ringde och fick tid hos doktorn på em. Var där och han klämde och kände, ingen tvekan en knöl. Jag hade gråten i halsen hela tiden. Han skulle faxa papperen till NÄL direkt på em. Så det blir mammografi. Snart! Usch och fy men ändå skönt att det hela är igång. Så jag får reda på vad det är. Men vad jag är rädd. Det går nästan inte att beskriva. Är i två världar en jobbvärld och en räddvärld.

Tis 4 juli 2006
Doktorn som jag var hos igår ringde kl 9 och talade om att jag fått tid nu på torsdag 6 juli kl 10.30 på NÄL. Det var snabba ryck. Var till Edsgärdet och fick remiss till NÄL. Var till Inga på em och lånade en bok "Vinden är min mor". Slog upp bara för skojs skull och det första jag läser är "Botemedlet finns inom dig" Ha...det ska jag hitta! Rädd igen! Kom att tänka på torsdag fm. Ber om hjälp till alla krafter som finns. Visa mig vägen!

Ons 5 juli 2006
Jobbet, allt som vanligt. Usch, imorgon ska jag till NÄL. Är det en ofarlig knuta så ska jag lära mig att njuta av livet. Det är en ofarlig knöl. Opps, det kom en humla och sätte sig på min kjol. Rent tekniskt ska inte en humla kunna flyga! Allt är möjligt! Tänk på detta Ann-Helen,allt är möjligt!
"Läggdax"
"Jag ligger och försöker sova. I världen mellan dröm och verklighet pratar jag med mamma som har varit död i 12 år."
Det kändes som jag var liten och höll någon i handen. Såg ingen men jag kände att det var mamma.
- Kommer jag att dö?
- Nej!
- Håller du mig i handen imorgon?
- Det vet du att jag gör.
Jag kunde känna hennes hand i min och hur hon strök mig över kinden.
Det snurrar till så jag vaknar och rädslan fångar in mig igen.

3 kommentarer:

  1. När jag läser detta inlägg Ann-Helen så dunkar mitt hjärta lite extra fort och hårt, kan nästan känna rädslan du bar på.
    Ovissheten kan kännas plågsam och ibland kan den kännas spännande och utmanande och jag tror vi alla föredrar att känna som det sista alternativet.
    Men ibland har vi inget val....

    Ta väl hand om dig och så skickar jag med en BAMSEKRAM!!!!
    Marianne

    SvaraRadera
  2. Det här är en resa som berör och river med mig i känslor och tankar... Du har ett härligt sätt att formulera dig på, Ann Helen. Trots allvaret och det skrämmande i din historia så är den enormt medrivande och man känner sig närvarande.... Jag gillar din syn på livet! Carpe Diem!
    Kramisar från Iselin

    SvaraRadera
  3. Önskar dig och familjen en underbar 1:a Advent, njut och ha det gott!!!

    Kramar till dig...

    Psst.., vi ses nästa helg, jippi!

    SvaraRadera