I evighet...

Ett utav mina guldkorn...Kreativ Insikt. Där har jag hämtat bilden.

Måndag 26 april 2010

Efter en fantastisk helg kan jag se hur allt hänger ihop. Mina erfarenheter... vilka jag ska göra mig av med och vilka jag ska framhäva. Ett mönster börjar visa sig och jag känner mig stärkt efter kvalitetstid fylld med KÄRLEK.
Jag ett behov att förstå varför jag är som jag är och varför jag gör som jag gör. Men allt för ofta trasslar jag in mig i totalt onödiga funderingar.
Och allt för stort fokus på att försöka tänka ut bra lösningar för alla. Oftast glömmer jag mig själv och sedan blir jag sur för att jag är trött efter allt tänkande. Ha, ha, ha... detta låter ju helt vansinnigt! Nog om detta! = )
Har viljan att förändra mig.

Tittade på ett program igår som handlade om en kvinna som heter Ann Murray.

På kunskapskanalens hemsida fann jag lite kortfattat om Ann.
Ann Murray en 38-årig tvåbarnsmor i USA, som drabbas av bröstcancer. Innan cancerbeskedet bestod hennes liv av jobb som nyhetsankare och TV reporter och som hemmavarande mamma. Hela sitt liv har hon levt hälsosamt och följt alla regler och nu hon undrar varför hon drabbats så hårt trots alla ansträngningar. Hon filmar sig själv i en videodagbok och skildrar hur hon hanterar den intensiva perioden med kemoterapi och strålning. I programmet berättar hon om sina farhågor inför behandlingarna och hon tar till drastisk humor för att klara av de situationer hon tvingas möta. Vi får följa med henne när hon klipper sig kort hos frisören, inför håravfallet och när hon prövar peruker och lösbröst. En personlig, engagerande och öppenhjärtig dokumentär om svårigheterna att kämpa mot cancer när man är mitt uppe i livet och vardagsuppgifterna fortsättar att pocka på. (2008)

Jag såg och jag gråt. Så fullständigt, så otroligt likt mina tankar och funderingar. Jag såg denna tröttheten under behandlingarna och hörde hur hon satte ord på alla mina känslor jag hade.
Vilken press jag hade och vilken press min dåvarande sambo hade, denna förlamande trötthet!!! Hur som helst en fantastisk videodagbok. Helt klart värd att ses = ).

Genast spinner mina tankar iväg och vill genast skapa en oas för cancerpatienter där de kan få återhämta sig. Där ska det odlas grönsaker, skördas grönsaker, bakas, fiskas .. ha, ha, ha det lät inte särskilt lugnt ; )... nä...inget fullspikat schema utan låta naturen avgöra vad som är nästa steg.
Inspiration har jag fått under helgen. Har tillbringat en natt på ett helt fantastiskt hotell. Personalen älskade att jobba där. Lämnade stället med en härligt skön känsla av värdighet.

Jag har viljan att endast ha roligt...
Har under helgen sett hur viktigt det är att göra det som verkligen är roligt!

Gå dit hjärtat leder dig....

Gå dit hjärtat leder dig, lyder texten till bilden från Kreativ Insikt.
Otroligt härlig text så här i vårtider.
Har en otroligt positiv arbetskamrat som ALLTID är sprudlande glad. Alla på jobbet är positiva men hon är fortfarande positiv när ingen annan är det. Ibland är hon så där glad att man funderar på hur f-n är det möjligt att va så jä-la glad, ha, ha... Det är en fantastisk egenskap hon har. Underbara arbetskamrat!
Hoppas det är något jag lär mig också!

Lördag 12 aug 2006

Har faktiskt mått ganska halvtaskigt hela dagen. Det börjar suga i magen, en otrevlig känsla faktiskt. Line har varit på kalas hela dagen... nä ... inte riktigt men nästan i allafall. Det var hos Melinda. Hennes mamma är fantastisk.
Janina har gjort kladdkaka. Mums!
Jag är så förundrad över hur mycket det blir gjort här hemma. Sambon far fram som en virrvelvind.
Jag och Inga var på kvällsvandring. Vi diskuterade ämnen som rädsla, lycka, njutning och tillit till livet. Riktigt enkla och lätta ämnen = ). Och till sist men inte minst att älska sig själv.
Jag hade lovat Nina att titta på "Tyst Vittne" men min och Ingas promenad tog längre tid än vad jag hade trott. Hon var lite besviken men det gick över.
Gode Gud, hjälp mig och led mig rätt.
Denna sjukdom som jag har haft stoppar vid mig och går inte vidare. Cellminnena stoppas!

Söndag 13 aug 2006

Låten med Bob Sinclar "Children of the sky" berör mig så mycket. Jag gråter bara jag hör den. Hörde den för första gången tors 6 juli när vi åkte till NÄL för mammografi och den gick rakt in i hjärtat. Märkligt!
Har bakat idag. Tungt!!!
Lina har varit här hos Janina en tur. Line har lekt hela dagen.
Jag är hård i magen och riktigt dödstrött.
Har pratat med Milla och hon lät stressad. En sak är klar att jag har inget till övers för stress. Det ger mig ingenting. Livet är för kort för nedbrytande stess. Ingenting för mig! Att uttrycka mig och sedan strunta i vad alla andra ska tycka. Detta är ju mitt liv det handlar om. Punkt slut!
Jag och Nina gick en liten tur på kvällen.

Måndag 14 aug 2006

kl 22.10 Otroligt trött!
Idag har jag inte varit någon bra mamma. Skrek åt Nina fastän hon har hjälpt mig hela dagen. Mitt tålamod är i botten.
Milla kom på kvällen och det var skönt med besök. Har känt mig deppig idag. Bra att få lite annat att tänka på en stund.
Lovisa har varit här hos Janina, när hennes mamma kom för att hämta henne så hade hon med blommor. Gulligt! Vi satt och pratade om värderingar och att allt ändras när något sådant här händer. Jag pratade om min trötthet och hon tyckte inte det var så konstigt att jag var trött. Nu kanske jag började slappna av och all press som varit ger sig till känna nu. Så klart det är så! Cellgiftet slår ut cellerna och så även mitt jag...
Jag är så trött att jag till och med sa till sambon att jag vet inte om jag orkar med detta. Troligen inte kul att höra men vilken förlamande känsla denna tröttheten är. Har aldrig upplevt något liknade! Kan jag sova igenom detta?

Tänkt klart...

Bilden kommer ifrån Kreativ Insikt;
Lyssna! Livet visar vägen!

Ah....tänkt klart! Det känns skönt att skriva det, en slags bekräftelse till mig själv helt enkelt. Igår skrev jag upp allt som jag verkligen har förändrat till det bättre och sedan skrev jag ord som jag tyckte hörde ihop med det jag förbättrat. Faktiskt riktigt härligt! Några exempel kommer här;
* röjt undan allt gammalt på jobbet = DICIPLIN!
* mer avslappnad, så mina symboldrömmar har kommit tillbaka = TILLIT TILL LIVET!
* familjerelationerna utvecklas och växer sig starkare = GEMENSKAP!
* jag vänder allt snabbare och snabbare ur destruktivt tänkande = UTVECKLING OCH FÖRÄNDRING!
* jag känner mig stabilare och stabilare känslomässigt = TRYGG!

Hörde på radion (norsk P4) idag när jag körde barn till skolan att de har uppfunnit en DNA maskin där jag kan få reda på allt som finns i min kropp. Vilka sjukdomar jag har haft och vilka sjukdomar jag kan få. Allt kring DNA!
Vad är DNA? För mig är det att man har ärvt vissa mönster av sina människor runt sig. För det mesta är det ju sina föräldrar. DNA är tankemönster...
När jag hade opererat bort mina bröst så var jag på ett återbesök hos min kirug. En underbar kvinna som är otroligt medmänsklig.
I allafall så frågade jag så här; - Nu när jag har tagit bort brösten, ska få cellgift och stråla mig, få sprutor i 3 år och äta mediciner under 5 år, och alla celler i hela kroppen kommer att bytas ut. Hur kan ett återfall av cancer då vara möjligt? (har ju ändå läst att många får återfall)
Hon kunde inte svara på denna fråga.
Intressant! Och på denna vägen är jag...

Tänker för mycket......

I natt och idag har det varit en sådan där natt och dag där jag har tänkt för mycket, alldeles för mycket... Har analyserat och funderat. Trasslat in mig i mina egna tankar. Till slut fick jag gå mig en tur för att andas in lite frisk luft i både kropp och själ. Kändes som om huvudet var för litet.
Och detta är ett vanligt fenomen för 99,9 utav jordens befolkning. Att tänka för mycket! Läste att enkelhet är då vi följer vår inre röst eller ja... Gud, Jesus, Den store Anden, Skyddsängeln...eller vad ni vill kalla det.
Tänker vi oss sjuka?
Ja, troligen är det så. När jag är glad känner jag mig lätt och smidig. Stegen är lätta och sinnet är ungt. Vid destruktiva tankar så är stegen tunga och kroppen är otymplig. Då jag dömmer mig själv för att inte vara tillräckligt bra så snurrar magen, andningen är oregelbunden och tröttheten förlamande.
Jag upplever att det är otroligt befriande att skriva av sig här i bloggen. En slags ventil för både glädje, ledsamhet och eftertanke.

För en vecka sedan så dog Anna, en tjej som jag har följt under en tid.
Hon var också en i bröstcancer statistiken.
Det är en blogg som jag har lärt mig mycket av. Annas och Henriks öppna och ärliga skrivande. Hur naket livet blir när döden plötslig är en del av verkligheten.
Allt skalas av och där står jag. Vad är viktigt i livet? Är svaren de samma om jag är frisk eller blir de annolunda när döden knackar på?

Idag kommer min bild från Kreativ Insikt. Och texten är;
Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga!
Det hoppas jag att jag gör för det mesta i allafall... ;)

Livet, vänner och rocken roll...

Ha, ha, ha det syns inte vad det står på kortet... Det står....
Älska Livet Som Det Är...
Idag kommer min bild från Kreativ Insikt, en helt underbar webbshop med många fina presenter både till mig själv och andra...
Idag behöver jag få tala om hur otroligt, enormt och gränslöst glad jag är över alla människor runt mig. Jag har idag och igår träffat många goa brudar för första gången på ett forum för cancertjejer, helt otroligt vad många vi är. Gott med alla positiva kommentarer jag fick när jag presenterade mig själv på detta forum. Tack, snälla = )
Förra helgen hade jag en underbar kväll med musik, levnadsglada och härliga vänner som bjuder på sig själv och är älskvärda och härliga. Undrar om ni förstår vad goa ni är (bla en av mina "systrar" puss på dig).
Igår var det dax igen för ett helt brudgäng som älskar att diskutera varför man är som man är (här är mina två andra "systrar" med). Och kanske framför allt hur vi kan hitta styrkan och viljan att förändra det vi inte gillar med oss själva. Vi tittar på varandras erfarenheter och granskar dom med kärlekens ögon. Otroligt lärorikt! Vi lär varann hur mycket som helst!
Marie... jag tror inte att du fattar va bra du är... du underbara kvinna!
Det känns som om jag upprepar mig själv med inlägg som börjar med att tala om vilka underbara vänner som är runt mig.
Men det är så det är just nu... Mitt hjärta håller på att explodera och det är fyllt med kärlek, till er allihop.
Det är samma känslor som infinner sig när min familj är runt mig, min man och våra barn. Men här är ett lugn som håller på att lägga sig inuti mig. Jag har slagit rot och roten är stadig och stabil med en vilja att växa sig enorm. För det enda som jag kan påverka är mig själv och mina tankar.
Förresten så är det du Karin (min bonusmamma) som fick mig att skriva idag utan att du vet om det... Du är en utav mina förebilder.

Tisdag 8 aug 2006

Idag har sambon tackat nej till ett dagtidsarbete. Därför att vi inte vet hur jag kommer att må och det jobbet han skulle ha kan inte vem som helst hoppa in och överta. Så det bästa för alla var att han tackade nej.
Jag hoppas bara att det för något gott med sig för honom.
Line var på "Kråkan" kl 10-13 så hon åt mat där...mycket mat! Det var fisk.
Janina var med Julia och hennes familj till Liseberg.
Hann med en badtur och ett besök på loppis idag också.
Har haft besök av en vän som också har fått cancer, men i magen. Vi pratade om känslor och våra mammor och allt som vi har gemensamt.
Hon var orolig för att hon inte skulle göra alla behandlingar och då kunde jag känna att... jaa...det är nog skönt att göra hela överlevnads behandlingarna ialla fall.
Vi pratade om hur våra mammor är runt oss fastän de inte finns kvar i livet och hur de hjälper oss utan att vi nästan ens märker det. Skönt att inte behöva säga så många ord för att bli förstådd, att någon bara vet.
Just nu känner jag mig väldigt säker på att allt verkligen kommer att gå bra.

Onsdag 9 aug

Har sovit gott inatt. På fm fick jag nästan ett spel. Jag behövde få vara ensamen. Line springer ner dörren till Melinda. Janina är rastlös. Jag är grinfärdig inför morgondagen. Sambon, den stackarn skulle ha bytat bromsskivor men fick istället åka till stranden och bada.
När de hade åkt försökte jag gråta en skvätt. Det kom inte en droppe. Däremot var det otroligt skönt att vara ensam. Jag fyllde badkaret coh jag somnade skönt i vattnet. Precis vad jag behövde.
Har känt mig väldigt tillfreds på em. Janina och hennes pappa hämtade en sten till mig som jag länge gått och sneglat på. Den blev väldigt fin utanför dörren. Goingar!
Var hos Inga på kvällen för att få en healing. Får tro att allt som händer nu händer för allas högsta bästa. Får släppa kontrollbehovet och följa med flödet. Jag känner tydligt var det händer saker i kroppen när Inga ger behandling. Tänk att ha en egen healer. Coolt!

Torsdag 10 aug

Cellgiftsdagen!!!

kl 22.30 Illamående!!! (Bakfylla, STOR)
Trött!
Skriver en annan dag. Just det, drömde om vita tulpaner, natten till idag.

Blä...God Natt!

Fredag 11 aug

(Mens) Har mått bättre idag. Medelbakfull!
Om det var en 75:a Wishky igår så är det en kvarting idag.
På em så var jag riktigt pigg. Vi grejade i garaget och Line fick in batterier i Jeepen. Stor lycka!!! Och gatans stora skräck nu när hon en bil att köra runt i. Hon har även varit på "Kråkan". När hon kom hem så tog hon på sig sin rosa balettdräkt (som hennes pappa köpte igår på Torp = )) och den var på hela kvällen.
Janina har sålt Pandaprodukter, det gick riktigt bra.
Var till Inga och visade min klippning som jag gjorde igår innan vi åkte till NÄL. Inga den stackarn sa att det inte såg så illa ut. Klippte mig med barnens pappas trimmer. Jag gråt lite när jag gjorde det. För det är ju inte för en kul grej. Det är ju för att jag ska vänja mig inför det OM håret ramlar av eller just det NÄR det ramlar av.
Milla ringde precis när jag var klar. Jag berättade att jag kände mig som Demi Moore i G.I Jane. Bara det att det är en annan slags strid jag ska ut i.
Vägen till NÄL var hemsk och jag gråt en hel del. Usch, jag var riktigt nervös. De fick sticka mig tre gånger innan det gick. Men inför sista gången så bad jag och då funkade det. Löste ut medicin för 1174 kr också. Hm...Kul va! ; )
Jag börjar längta efter något trevligt så som bio eller äta på krogen.
Ett gott tecken!

Helsnurrigt...

Lena, jag har varit i ditt fotoplank...
När jag läser i mina dagböcker från tiden då det fanns cancer i min kropp så är känslan precis som på bilden, för hur det än ser ut så ser man att det är ett charmig litet hus.
Det var helsnurrigt, ingenting satt där det skulle på min kropp men ändå någonstans där inne så var jag ändå Ann-Helen.
Har funderat på om jag inte ska skriva ner alla dagarna ur min dagbok. Men kom fram till att det ska jag visst göra. För det var så det var. Ibland handlade det om vardags problem som badning, matlagning, gräsklippning och det som hör livet till... och ibland var det ahhhh....jävla skit....KOMMER JAG ATT ÖVERLEVA!!!
Helsnurrig alltså!

Tisdag 1 aug 2006

En heldag på NÄL (sjukhuset). Jag hade en "snäll" cancer och det var jättebra att jag tog båda brösten. Jättebra Ann-Helen! För den sortens cancer jag hade var den som gärna tog en sväng över i nästa bröst. Ha... jag ligger steget före.
Fick även tid hos cellgiftstanten nästa torsdag. Skönt att vara igång.
Träffade min rumskompis allt var bra med henne. Jag lämnade tillbaka bröstproteserna också är verkligen inte sugen på några proteser. Det är som det är och då är det utan bröst!
Vi var till köpcentret efteråt. Köpte scafar! Får väl ha några för att piffa till mig med när jag blir flintis!

Onsdag 2 aug 2006

Karin kom på fm. Hon hade hört idag att jag har haft cancer. När vi såg varann så började vi gråta. Vi satte i oss i uterummet för att prata.
Jag fick ett halsband utav henne och Gunsan. Det är en fyrklöver! Goingar!
Märkligt vad de flesta säger att jag verkar så stark. Men det är ju trevligt att höra.
Har även planterat om några blommor och var ute och plockade stenar till min trädgård. Men nu känner jag mig så trött, inte så konstigt eftersom jag sov så dåligt inatt. Imorgon behöver jag börja med träning av magmuskler, rygg och rumpa, just det armarna ska också få sitt!

Torsdag 3 aug 2006

Vilken hemsk dag!!!
Jag har varit irriterad, arg, ledsen och rädd. Egentligen vill jag vara ensamen, helt ensamen. Har också känt mig onyttig som vanligt. Sambon får dra ett tungt lass. Men innerst inne vet jag att det får jag släppa nu. För nu handlar det om mig och alla behandlingar som är på G.

Fredag 4 aug 2006

Badat...Härligt!
Grillade när vi kom hem. Mumsigt! Jag tog en Bacardi Breezer. Den gick rätt upp i huvudet. Jag kom på att nu denna helgen så är det sista helgen på länge som jag kan ta lite alkohol på.

Lördag 5 aug 2006

Uppe tidigt och fixade mackor och packning. Sedan bar det av till stranden. Hi, hi, vi de första där. Härligt, härligt, härligt! Sommardagar när de är som bäst!
Sambon och barnen var på cykeltur på kvällen, de var till Godiskompaniet och efteråt badade vi igen. Men nu var vi vid "Röret".
Jag gick en tur sent på kvällen och Milla var hemma. Vi satt ute och pratade i säkert 1,30 tim. Det är skönt att göra en sådan "avsnackning" ibland. Glad i dig Milla!

Söndag 6 aug 2006

Vilken dag! Hett som i ...... Sambon var på fotbollscup men Janina. Det är "Åse Glass Cup". Det är ju helt ok bara det att jag inte har någon bil eller cykel hemma. Men jag och Line har varit på Campingen och badat och vi har varit vid "Röret" och badat. Är inte laddat för att springa efter Line.
Har träffat på flera som jag var tvungen att prata med. Nu vill jag inte träffa på mer känt folk, idag alltså. Känner mig trött! Men får väl dra iväg för att lokalisera Line.
Just det jag har glömt att skriva om att nu så ska jag låta bli att dra på mig min osynlighetsmantel när jag pratar med folk. Utan vara närvarande i allt jag säger. Hade en aha upplevelse i fredag om att jag gör mig osynlig.
Jag kommer att delta aktivt i mitt liv. Sluta att stå vid sidan om.
Och det är dax för kvalitetstid åt Ann-Helen.

kl. 22.50 Wow, efteråt att Sambon och Janina kom hem ifrån Åsebro så åkte vi med Karin och Johnny med barnen ut på Stora Lee och åt kvällsmat!
Vilken kväll...Helt underbart! En balsam upplevelse för själen!
En perfekt avslutning på denna dag.
Janina provade att åka vattenskidor men de var för tunga för henne. Men otroligt modigt gumman att prova.
Tack Karin och Johnny, tror inte ni förstår vad härligt jag tyckte det var.

Måndag 7 aug 2006

God Morgon!
Jag är lite besviken på mig själv pga att jag inte provade vattenskidor. Vet inte om det bara var för att jag var rädd om vänster arm eller för att jag var rädd att prova. Hm... Skit samma faktiskt för nu är det ändå försent. Men nästa gång provar jag... Man vet ju aldrig när nästa chans kommer, enligt Andrea!
Har precis sett "Göteborgs man" Göran Johansson han med det ärrade ansiktet). Vilken gubbe! Sunt tänkande och raka svar. Han skulle jag vilja träffa och diskutera politik med.

kl 23,20 Hm... var är min älskingspenna... Kan jag verkligen skriva utan den? ...tydligen pucko!
Har umgåtts med Inga på kvällen. En riktig samtalsterapi och urrensnings kväll. Vi har diskuterat rädslor och hur de stoppar oss. Tänk att ödsla så mycket tid på att vara rädd.
Rädd för att känna
Rädd för att inte känna
Rädd för att ha för kul
Rädd för att inte ha kul
Rädd för att lyckas
Rädd för att inte lyckas
Listan kan göras hur lång som helst.
Och för att sätta pricken över i:et så ser jag på ett program om en man utan armar och se hur han lever. Få höra hans filosofi.
- Utmaningarna är inte de som finns runtom i världen utan de som finns inom mig!
STARKT!!!
Fick ringa Inga Plinga med en gång, att hon orkar...hi, hi, hi. Programet handlade om det vi hade suttit och diskuterat.
Lite läskigt!
Det har rört om i grytan!

Vilken ..... tur jag har!

Idag kommer jag inte att skriva något ur min dagbok utan jag måste skriva om alla känslor som väller upp i mig! Har idag hittat en blogg som heter Anna´s blogg, om livet här och nu. Handlar om tjej och hennes familj som lever för livet och allt som det innebär.
När jag läser så väller alla minnen upp och jag kan nästan ta på dom. När släpper detta? Är jag verkligen frisk? Är det så? Gud, kan du lova mig det? Vad har alla vi kvinnor gemensamt som gör att vi får bröstcancer?
Men sakta lugnar jag mig igen. Allt har en mening! Har lagt till denna blogg på min lista över bloggar som ger mig energi. Den är fantastiskt skriven och jag lär mig massor utav Anna och Henrik.
När jag läser om cellgift så kan jag fortfarande känna lukten och känna känslan utav detta gift när det sakta pumpas in i min kropp, tröttheten som var förlamande och ångesten som gjorde att jag inte kunde tänka klart. För nu känns det som om jag upplever det igen lika starkt. Eller beror det på att när jag var sjuk så levde jag fullkommligt här och nu. Ingenting annat existerade.
Denna fullkommlighet vill jag uppleva även nu utan cancer, utan att behöva ställa allt på sin spets.
Det känns som att det var i en annan värld jag levde då.
Återigen så blir alla mina så kallade problem förvandlade till ... hm... ingenting!

Det finns alltid en väg framåt!
Stort tack till Lenas Fotoplank där jag lånat denna bild.